ebullient

I måndags satt jag i nästan sex timmar och tittade igenom gamla foton. Mamma fyllde år dagen efter och vi skulle ha ett bildspel som blev min uppgift att sätta ihop. Så på en halv dag tittade jag igenom 16 års bilder, mapp för mapp. Oh god, dessa minnen och känslor som fullständigt svämmade över. Helt fucking underbart. Jag gråtade sjukt mycket, skrattade så jag trillade av stolen och saknade så jag gick sönder. Värst är när det varje år i augusti mappen kommer seglings bilderna. Ååååh, jag saknar sönder det. De stunderna måste varit de bästa i mitt liv. Jag får smått panik av att inte åka iväg till båten och segla varje år, senast var fucking 2005!? Jag vill ha det tillbaka, nutack. Men båten är såld nu så nope, men pappi planerar att samla ihop folket igen och köpa en ny. Snartsnartsnart. men det kommer endå inte bli samma sak. När det inte är Shogun är det inte riktigt rätt. Det känns som om det är på den båten jag lärt mig allt jag vet! Första gången jag seglade var jag inte ens ett år, sista gången var jag 13. Jag saknar det så jag går sönder och vill ha det tillbaka nunununu!