ebullient

Igår kom jag hem från en helt underbar helg på Åh. Det måste vara det underbaraste stället på jorden, jag lovar. Jag saknar sommarlägret 07 så mycket att jag gråter. Och om jag kunde, skulle jag leva om denna helgen 346947589457 gånger till. Alltså jag skojar inte jag gråter när jag skriver detta :(

Det var iallafall återträff (eller som de skriver det "Åhterträff") med en massa gamla konfirmander. Hur mysig är inte hela idén liksom? vi var hur många som helt och det bara vimlade av trevligt folk. Det blev en helt perfekt helg med kramar, skratt, skratt, skratt, Per i skogen, Mikael Persbrant parodi, fotbollsbilder, sekvensfoton från mikael, mysiga stunder i kyrkan, öppen scen, folk som bokstavligt drog skämt, killar som spelade August Rush stil, vattenpipa och så underbart mysiga kvällar/nätter. Mörka klippstränder och ödsliga matsalar är bra fina alltså. Vi fick iochför sig inte se någon Valblommning. :(

Det går liksom inte att beskriva känslan, den är bara så oerhört stark. Jag vill att tiden ska gå så långsamt att jag hinner njuta av var enda sekund jag är där. Det är någon speciellt med Åh, husens lukt, maten, klipporna, nätterna. Jag kan liksom inte ens radera bilderna i mobilen som jag tog för över ett år sen på sommarlägret. Det går bara inte, även om de finns i datorn. Och ni vet när man känner sig lite nera och så så tittar jag på de bilderna och blir glad och nostalgisk. Det låter jävligt klyshigt men vad fan, jag kan inte beskriva det. Jag mår så jävla bra där.